RMCK - en skönhetsblogg!

Kategori: Vardag

Svar på tal om sponsring, blogglön, etik och moral

Hej vänner! Det här inlägget blir lite annorlunda, men jag känner att en viss person behöver få ett längre och mer genomgående svar än vad som ryms i en svarskommentar. Dessutom kanske det finns fler läsare som är intresserade eller kan lägga in en kommentar om hur de känner inför det här, ganska känsliga, ämnet. Det ska handla om sponsring av inlägg.

 

På mitt inlägg om rabatterade julklappar, som jag gjorde i samarbete med Cuponation, fick jag den här kommentaren av en person som valde att kalla sig "Hej":

 

"Tråkigt att de utnyttjar folk på detta sätt... Hur mycket pengar fick du? 800 kr? Det brukar de säga är deras budget-tak vilket är BS! Det är jätteroligt att bli erbjuden pengar för att blogga, men de summorna som företagen kastar ut är en piss i havet."

 

Mitt svar blev kort, men tydligt. Jag ville inte ge någon uppmärksamhet till bittra kommentarer som denna (även om det här inlägget blir raka motsatsen), utan endast enkelt besvara personens tankar.

 

"Trist att du är anonym! Ja, jag fick betalt för att skriva det här inlägget - men hur mycket rör inte dig. Och så länge båda parter är nöjda struntar jag i om det är en stor eller liten summa för dem."

 

Idag rullade dock den här kommentaren in, och det är nu jag känner att jag behöver vidta åtgärder och ge ett längre och mer utförligt svar. Jag har ju trots allt läst juridik och läser just nu både marknadsföring och ekonomi, som "Hej" själv skriver.

 

"Nu handlar det kanske inte om hur mycket du fick eller om båda parter är nöjda eller inte. Det handlar om pressetiska regler samt marknadsföringslagen som vi har här i Sverige. För det första handlar det om att Cuponation och många andra företag hör av sig till ALLA bloggare för att få synas i Cybervärlden och utnyttjar människor som inte kan något om dessa regler och lagar. 5-800 kr för ett blogginlägg är ett skämt. Och att de vill betala ut via PayPal är ett ännu större skämt då de tror att de kan gå runt skatteverkets regler. För det andra, tjänar man pengar på bloggen har man också rätt att skatta på det. Så dina få hundralappar blir ännu färre då du ska deklarera all inkomst du får. Det borde du i och för sig veta om du pluggar ekonomi. För det tredje kommer din blogg inte att räknas som trovärdig om du säljer länkar till irrelevanta sidor och Google kommer att sänka din ranking. Jag menar bara att det är tråkigt på en så fin blogg som du faktiskt har. Tänk på ditt rykte istället för de där små pengarna..."

 

Först och främst: Tråkigt att du fortsätter att vara anonym! Det drar tyvärr ner ditt omdöme och din trovärdighet rejält då ingen kan veta om du är jurist, en människa som bryr sig eller bara en bitter person som gillar att lägga sig i andras affärer. Just nu lutar det mest mot det sistnämnda : )

 

Låt mig bryta ner din kommentar i mindre delar, det blir lättare att svara på då.

   Det första du nämner är marknadsföringslagen, något jag nyligen djupstuderat tack vare marknadsföringskursen jag läser i skolan. Av rent intresse läste jag vidare vad som gäller vid bloggannonsering och sponsrade inlägg, och vet du vad jag hittade? I marknadsföringslagen finns inget specifikt riktat mot sponsring av ex. blogginlägg (antagligen eftersom att det är ett såpass nytt begrepp) - inte så vitt jag kunde se. Har jag missat något får du gärna hänvisa! Men, detta hittade jag i lagen och för att inte tråka ut andra läsare, sammanfattar jag kort:

  • God marknadsföringssed: jag märkte tydligt ut att inlägget är sponsrat av Cuponation. Jag ljuger inte i inlägget då jag kan bevisa alla påståenden jag skrivit. Särskilda krav för vederhäftighet behövs inte uppmärksammas. Min blogg är inte heller någon betydande del i marknadsföring med tanke på mitt besökarantal, allmän trovärdighet, etc, så eventuella överträdelser skulle ändå räknas som bagatellartade.
  • Aggressiv, vilseledande eller jämförande reklam: mitt inlägg innehåller inget av dessa faktorer.

 

Det andra du nämner är att Cuponation utnyttjar bland annat mig som inte kan lagar och regler (senare i din kommentar skriver du dock att jag borde kunna detta tack vare min utbildning), och att priset för ett inlägg är lite pengar för företaget. Att du vet att de har PayPal som utbetalningsalternativ visar på att du antingen är insatt i företaget eller själv genomfört ett samarbete med dem. Är du bloggare själv, kanske? Hur som helst vet du inte om att jag inte fick inkomsten via PayPal. Jag har ett särskilt konto för inkomst (som jag får både genom bloggen och mitt extrajobb som barnvakt), och där hamnar samtliga transaktioner som ska beskattas. Hur Cuponation sköter sin ekonomi, ifall de kringgår Skatteverkets regler eller ej, lägger jag mig inte i. Det vet jag ingenting om. Men att påstå att jag inte vet om att mina inkomster ska deklareras och skattas på, är en förolämpning. Faktiskt. Tro mig, jag har läst på mycket och länge om jämkning, hobbyverksamheter och deklarering just för att inte göra något olagligt. Jag har till och med övervägt att starta ett eget företag, just för att göra bokföringen enklare - men det får vänta, tills min blogg är så pass stor att inkomsterna är betydande för Skatteverket.

 

Det tredje och sista du påpekar är att min trovärdighet sänks. Och ja, kanske det. Några läsare kanske tycker att jag är en sell-out, att jag inte går att lita på, men jag hoppas att de flesta tror mig när jag säger att jag aldrig skulle skriva något jag inte kan stå för till 100 % - oavsett om jag talar gott eller ont om ett företag. Det stämmer också att jag hamnar lite, lite längre ner enligt Googles rankning, bland alla andra tusentals bloggar med ungefär samma läsarantal och befintliga page rank som jag. Men den smällen är jag redo att ta - jag tycker att sökmotorsoptimering är intressant och vet att de länkarna i det inlägget inte gör någon väsentlig skillnad.

 

Jag ska avsluta inlägget här, för att inte fylla ut min blogg med inlägg om tråkig ekonomi och bokföring - det är inte därför mina läsare kommer hit. De kommer hit för att läsa om inlägg där jag visar sminkningar, recenserar produkter och tipsar om gynnsamma sidor. Vill du fortsätta diskussionen, når du mig via mail: ilesmap [at] gmail.com. Du får gärna skriva till mig, än mer om du signerar med ditt riktiga namn.

 

Någon annan som har något att lägga till? Vad tycker ni om sponsrade inlägg?

Fråga något - Bli länkad!

Som en start på det nya året kör jag igång med en uppdaterad design, och en frågestund. Som vanligt får alla som frågar något en länkning! Fråga vad ni vill, både personligt och om bloggen eller skönhet, så svarar jag antingen i en video eller text. Jag har inte riktigt bestämt mig än! Vilket skulle ni föredra?

 

 

 

Vinnaren i min Maybelline-giveaway blev förresten Josefine Gerdtman! Jag har skickat ett meddelande till dig via Youtube/Google+. Svarar du inte inom 72h dras en ny vinnare.

MMXV

Jag hoppas att alla hade en grym nyårsafton igår! Idag, den första januari 2015, tänkte jag tipsa om en söt liten grej en kan pyssla med under det kommande året. Det krävs inte mycket tid eller energi, men kommer att vara så kul om 365 dagar!

 

 

Varje gång det händer något minnesvärt under 2015: skriv ner det på en liten lapp tillsammans med dagens datum, som du stoppar i burken. Det kan vara både små och stora saker, både bra och dåliga händelser (det är ju trots allt det som bygger våra liv!) och vill du så kan du färgkoordinera lapparna! Blått papper för människor du mött, gult papper för resor du gjort, rosa papper för mål du nått, och så vidare. Du kanske vill lägga ner små foton av fina händelser istället? Bara du bestämmer!

 

Är inte detta en söt idé? Burken och dess innehåll speglar också en fin symbolik för hur tiden fylls med händelser som påverkar oss, oavsett om det verkar positivt eller negativt just då. :)

   Tänk er, nyår i slutet av året, när en kan sitta och minnas året till ljudet av fyrverkerier och musik som firar in det nya året, kunna reflektera över hur en förändrats på bara några månader, vad som verkade viktigt då men inte nu.

Ni kommer förhoppningsvis få ta del av några av mina lappar vid årets slut, men många kommer också att vara helt privata. ❤

 

Vad hoppas ni på för lappar i er minnesburk 2015?

 

 

Imorgon kommer vinnaren av min Maybelline-giveaway upp här på bloggen!

Prestationsångest - Ett öppet brev till vuxna som orkar läsa

Det kommer upp ett skönhetsrelaterat inlägg (med video!) ikväll. Jag ville bara få ur mig mina tankar, och texten kändes för personlig för att publicera hos Tankesmedjan, där jag vanligtvis får mina krönikor uppvisade.

 

Bildkälla

 

Jag har alltid varit duktig i skolan. Ända sedan jag var liten har jag haft många frågor, lätt för att lära och ett stort intresse för hur och varför saker fungerar i världen och samhället. Jag har haft en otroligt enkel skolgång. Även om jag under de senaste fem åren bara pluggat runt en bråkdel så mycket som många andra toppresterande elever gjort, gick jag ut grundskolan med över 300 poäng.

Det här har lett till att jag alltid har haft stor press på mig att prestera bättre och bättre. Få lite fler nyanser i mina argument, använda lite fler svåra ord i mina franskapresentationer, bli lite bättre. Eftersom att jag inte behövt plugga, har det alltid funnits en extra halvtimme att lägga ner om jag verkligen behövde trycka in något inför ett prov eller glosförhör. Jag har aldrig behövt vara orolig för att inte klara ett prov, så länge jag läst på lite kvällen eller timmarna innan.

    Det är nog främst jag som pressat mig själv, de runt omkring mig har liksom bara förväntat sig att jag håller samma nivå som jag alltid gjort. Sagt att ”henne blir det något bra av”, ”hon kan bli vad hon vill”.

Men nu, under andra året i gymnasiet, tog det stopp. Skoltröttheten blev helt plötsligt enorm och min motivation sjönk till botten. Lärarnas föreläsningar blev till en enda seg röra när tankarna drog iväg, och jag kom på mig själv med att sitta med samma mattetal i en kvart utan att ens ha försökt lösa det. Helt plötsligt var jag inte lika duktig i skolan. Jag fick fortfarande bra resultat på förhör och skrivningar, men var långt ifrån nivån jag höll för ett år sen, och att se betygen dala tärde ironiskt nog ännu mer på min motivation. Jag fick sådan ångest att jag helt enkelt inte orkade ta tag i skolan. Ta mig kragen och lyssna på lektionerna. Anteckna ordentligt, fråga när jag inte förstod. Och ju mindre jag tog tag i skolan, desto mer ökade ångesten. Det blev en ond spiral utan slut, och jag har fortfarande inte hittat tillbaka till min studiemotivation. Kanske beror det på att jag inte vill plugga vidare efter gymnasiet. Jag hittar ingen utbildning jag brinner helhjärtat för, och därför har jag inte heller något att sträva efter. För vad ska jag med bra betyg till, om jag ändå inte kommer använda dem?

   Ja, jag vet hur dumt det är att tänka så. Det är klart att snart artonåriga jag inte ser likadant på universitet och högskola som tjugo- eller trettiofemåriga jag. Då kommer jag att sitta där, med kassa betyg och ett förakt mot mitt forna jag som inte svalde tonårströttheten, accepterade verkligheten och sparkade mig själv i rumpan. För det är det många verkar tro att det handlar om – lathet. Men det gör det inte, absolut inte. Långt ifrån. Jag vill inget annat än att hitta den där motivationen, börja plugga och få åtminstone B i allt, vilket jag mycket väl vet att jag skulle klara av, men det går inte. Det har tagit stopp. Jag är så djupt nere i ångesten och så tungt pressad att jag inte vet vart jag ska börja. Jag bryr mig inte om något ämne alls längre – inte ens franska, marknadsföring eller ekonomi som jag sedan nian sett fram emot att läsa – förutom ett. Ett enda ämne. Av sju heltidskurser som jag läser, finns det ett ämne jag orkar bry mig om, och det beror till 100 % på att läraren är så otroligt engagerad i både sina föredrag och sina elever. Två lektioner i veckan fyllda med humor, variation och nya perspektiv är det som gör att jag orkar ta mig igenom skolveckorna, en i taget. Läraren betyder så otroligt mycket för vilka resultat som uppnås i skolan. Inte allra minst för min del.

 

   För inte alls längesedan sa en annan av mina lärare, under ett samtal angående ett prov, till mig: ”Det här resultatet … det gick ju mycket bättre för dig förra året; jag känner knappt igen dig. Vad har hänt?”

Vad har hänt? Ja, det visste jag knappt själv. Men jag berättade allt, så som det var – att jag tappat studiemotivationen, att allt känts värdelöst på sista tiden och att jag inte har något mål att sträva efter. Och då hände något jag inte var beredd på. Jag förväntade mig nämligen den typiska, opersonliga lärarreaktionen: ”såhär kan det ju inte se ut”, ”nu får du skärpa dig”. Oförståelse. Brist på sympati. Fokus på resultat snarare än utveckling.

   Men det hände inte. Istället såg läraren på mig, och han såg uppriktigt ledsen ut.

”Men, du som har sådan kapacitet! Det gör mig verkligen ledsen att höra något sånt från någon som skulle kunna komma så långt”, sa han. ”Jag hoppas verkligen att du hittar tillbaka till din motivation.”

 

   Den lilla kommentaren blev ett slags wake up call för mig. Just då orkade jag kanske inte bry mig, men så sa han så där igen precis när jag lämnat klassrummet efter lektionen.

”Jag hoppas att du får din ambition tillbaka.”

   Orden hängde sedan liksom kvar i mitt huvud, ekade, och något inom mig slogs igång. En liten, liten gnista av jävlaranamma tändes och samma eftermiddag var det jag som släpade hem böcker från flera olika kurser för att plugga ikapp mig över helgen.

 

Är inte det ganska fantastiskt? Det enda som krävdes var att en lärare visade att han brydde sig om mig som elev, som människa, för att jag skulle få tillbaka skollusten. Men samtidigt som det är fantastiskt, är det inte också ganska sorgligt? Det enda som krävdes för att rädda mig från total härdsmälta var en enda, liten, peppande mening och ändå tog det en hel termin av ångest och sjunkande betyg för att en lärare skulle märka att jag behövde uppmuntran.

 

 

Det är inte konstigt att vi presterar allt sämre i skolorna, eller att elevhälsan sjunker drastiskt, när ingen bryr sig eller ens frågar oss varför det händer. Istället diskuterar ni; föräldrar, lärare och politiker, över våra huvuden och försöker ständigt hitta nya lösningar, utan resultat. Ni byter betygssystem, jämför oss med andra länder och ger upp de få morötter som finns mot piskor. Men det finns en sak ni måste förstå: det spelar ingen roll hur många PISA-resultat ni drar fram. Pressas vi till max utan någon som helst sympati kommer vi förr eller senare att ge upp. Sluta plugga. Gå in i väggen. Få ännu sämre självbilder för att vi tror att vårt värde beror på vilket betyg vi fått i svenska. Är det det ni vill?

Dagens makeup - Beetle

 

 

 

 

Lite för skarpt för att bäras till vardags, men satan vad jag trivs i svarta läppar. Och är inte den militärgröna skuggan Beetle från Make Up Store underbar?

 

Usch, min motivation är verkligen noll just nu. Fick tillbaka ett marknadsföringsprov idag som gått sämre än det borde ha gjort, och jag orkade inte ens bry mig. Det är bara en bokstav på ett papper, jag hittar ingen mening i att anstränga mig just nu. Jag har alltid varit den där duktiga i klassen, men skoltröttheten tar kål på mig och betygen dalar. Det enda som får mig att verkligen slappna av och må bra är att resa och sitta vid sminkbordet - två saker jag knappt har tid med längre.

   Det spelar ingen roll att föräldrar, lärare och vänner säger till mig att jag har "kapacitet" till att få toppbetyg i alla ämnen. Får jag inte göra det som gör mig glad, slutar jag att fungera. Helvete.

 

Ledsen med den här lite deppiga texten, men några av er ville ha mer personligt i bloggen och jag kan behöva skriva av mig ibland. Säg till om ni inte tycker om det!

Bloggmål inför 2015

För några dagar sedan såg jag att min finaste beautykompis Jenni lagt upp vilka mål hon har med sin blogg inför 2015, och jag blev så inspirerad att jag också ville lägga upp ett sådant!

 

Tror ni att jag kommer nå alla mål innan nyårsafton 2015?

 

 

  • Min YouTube-kanals tittarskara ska öka med åtminstone 150 %
    Det innebär 250 subscribers innan nyår! Jag ska verkligen försöka satsa på min kanal under nästa år - köpa studiolampor, bli mer bekväm inför kameran ... och så öka mina följare, såklart!

 

  • Jag vill kommunicera bättre med er!
    Fler kommentarer, diskussioner och förslag på inlägg ska fylla mina kommentarsfält! Om det sen beror på fler läsare, eller mer intressanta inlägg, vet jag inte. Jag skulle gissa på att det blir en balansgång :)

 

  • Jag ska kunna räkna bloggen som en inkomstkälla
    Produkter i utbyte mot inlägg i all ära, men som pank gymnasiestudent skulle det kännas bra med lite extra pengar i plånboken ... det behöver definitivt inte vara en överdådig månadsinkomst, men ett par enstaka inlägg räknas inte!

 

  • Inspirera mera!
    Jag märker att ni gillar inlägg med sminkningar, och det gör ju jag också. Att sitta vid sminkbordet och bara leka med färger, eyeliners, lösfransar, läppstift; det är det jag lever för. Smink är min hobby, min passion och min framtidsdröm. Så varför dyker det inte upp några sminkningar? Jag vet faktiskt inte. Så det ska ändras på!

 

 

Förresten, vad skulle ni tycka om jag började vardagsblogga lite grann? Hiss/diss? Och skulle det isåfall vara på en separat blogg, eller här?

The Body Shop för Min Stora Dag

Min Stora Dag är en insamlingsstiftelse som hjälper svårt sjuka barn och ungdomar att förverkliga sina önskedrömmar. Det kan handla om att möta idoler, gå på spelningar eller besöka olika platser. Jag tycker att de gör ett fantastiskt jobb som hjälper många barn och familjer mitt i allt det mörka. <3

 

The Body Shop visar i år sitt stöd genom att ägna en hel dag, den 13 december, åt stiftelsen. För att samla in pengar ger de kunderna erbjudandet att runda upp sin slutsumma (dvs lägga till lite pengar vid sitt köp) mot en 60ml flaska med deras nya Glazed Apple Shower Gel, och ger dessutom 10kr extra per deltagande kund. Hur bra?! Jag kommer definitivt pallra mig till en butik för att stödja hela kampanjen. Kommer ni att göra det?

 

Ombyggnad

Hej vänner!

 

Hoppas att ni har det bra! Trots kass uppdatering så lever jag faktiskt, men det händer mycket annat. Skolan är full med prov och jag är själv inne i en ganska så mörk period just nu, vilket självklart måste prioriteras. Dessutom håller jag precis på att bygga om heeeela min sminkförvaring och det tar tid och kraft måste jag säga. Men jag ska sparka igång inläggen igen, jag lovar. Bloggen och min YouTubekanal är två av de saker jag älskar att hålla på med, och jag mår så dåligt när jag inte hinner fota, filma eller redigera. Men jag har ett par samarbeten på gång, och förhoppningsvis också en tävling!

 

Ge mig lite inspiration så länge! Vad skulle ni vilja se för inlägg?

 

No more! Det kommer att bli en magisk förändring ...

Q: Min engelska

 

Idag tänkte jag svara på en fråga jag får ganska ofta; och särskilt på min YouTube-kanal. Många undrar hur jag fått min brittiska dialekt, så det är lika bra att reda ut det. Och tack för komplimangerna om mitt språk, jag kämpar för att underhålla det!

 

Båda mina föräldrar är födda i Sverige, precis som tre generationer innan dem. Jag har inga kopplingar alls till Storbritannien! Men min dialekt beror nog ändå på min pappa, som också har starka brittiska influenser i sitt språk. Han pratar väldigt mycket engelska i sitt jobb och det har helt enkelt smittat av sig på mig :) Det är också brittisk engelska man lär sig i skolan, och eftersom jag har lätt för både språk och för att lära har det fastnat. Jag tycker att det ser helt fel ut att skriva "thru", "nite" eller "honor" istället för "through", "night" och "honour" ...

 

Jag är faktiskt så säker på min engelska att jag tentade av gymnasieettans engelska (tidigare Eng A, nu Eng 5) i nian - egentligen i åttan, men jag tog om kursen eftersom att jag inte blev nöjd med mitt betyg - och tvåans kurs (Eng B/Eng 6) i ettan. Superskönt, men jag har tappat otroligt mycket av språket vilket märks på mitt ordförråd. Och på grund av alla amerikaner jag följer på YouTube börjar jag få mer och mer amerikansk dialekt, men jag kämpar för att behålla min brittiska.

Tröstshopping

Absolut inte okej med den här uppdateringen! Fyför. Jag ska skärpa mig :) Grejen är bara att jag har varit kraftigt förkyld sedan i söndags, haft en del i skolan och bara varit allmänt deppig och nedstämd. Idag var en sån dag när allt går fel, när jag känner mig misslyckad och helt omotiverad till att ens plocka upp sminkborstarna. Förstår ni hur illa det är?! Bestämde mig för att trösta mig själv lite och boka in en kurs hos Make Up Store som hålls på söndag.

 

Bildkälla: Attitude STHLM

 

   Jag har gått på en sådan tidigare och hade en otroligt dålig upplevelse. Jag var inte alls erfaren inom smink och killen som sminkade mig betedde sig nedlåtande och nästan tvingade mig att köpa just de produkter han använt på mig - två microshadows, en läppenna och en ögonpenna - som jag egentligen inte ville ha. Visst är de fina, men bruna och champagnefärgade skuggor har jag nog av, pennorna har jag knappt rört och jag hade nog haft mer användning av en grym foundation eller concealer. Nåja. Alla butiker förtjänar en andra chans och den här gången kommer jag bara att köpa det jag själv vill ha! Jag ser mest kursen som ett litet bonustillfälle att få bli ompysslad, sminkad och kanske snappa upp något litet tips. Måste ju dock erkännas att jag håller tummarna för att få en annan handledare den här gången ...

 

Är ni också sugna på att boka in en kurs hos Make Up Store? Jag är säker på att min negativa upplevelse var en engångshändelse : ) Kursen är 50 minuter lång, kostar 495 kronor och efteråt får man plocka ihop produkter för hela summan. Du får alltså en gratis kurs eller gratis produkter, beroende på hur man ser det! Boka på Make Up Stores bokningssida eller ring till din lokala butik.

 

Six Flags Magic Mountain

Herregud, vilken dag! Idag besökte vi nöjesfältet Magic Mountain Six Flags-serien, och det var nåt av det sjukaste jag var med om! Det var dyrt - speciellt eftersom att vi hade expresspass för $70 per skalle - men det var det definitivt värt. Jag har aldrig haft så roligt i en nöjespark förut!

 

 

Alla berg- och dalbanor var så otroligt mycket mer nytänkande än de på t.ex. Gröna Lund eller Liseberg (och såklart större och fler!), och de mesigaste var som standarden på dem hemma i Sverige. De hade till exempel en bana, precis likadan som Insane i Stockholm, och den var liten jämfört med alla andra!

   Idag har jag både åkt upp och ner, legat raklång med kroppen pekandes neråt mot marken, stått upp i en bana och fått blackout, haha! G-krafterna i två av de jag åkte var så sjukt starka att det svartnade för ögonen ...

 

Jag filmade tyvärr ingenting, men jag lyckades hitta en video på YouTube med den banan jag tyckte mest om: Batman - The RideSjälva åket börjar vid 0:56!

 

 

 

Har ni varit i någon nöjespark i USA någon gång?